Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 7. »Det tredje riket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot det onda, ty det onda vore en objektiv makt,
som måste utrotas och icke — såsom somliga
filosofer lärt — blott den negativa följden af det
begränsade i sinnevärlden, en ofullkomlighet, som
försvunne i mån af det godas förkofran.
Såsom skald var Vladimir Solovjev föga
produktiv och nästan okänd. Ehuru personligen mycket
lidelsefull, var han lugn och behärskad i sin
reflexionslyrik, som besjöng naturens, lifvets och kärlekens
skönhet. »Jag börjar — lyder hans dikt ’Lifvet’
ordagrannt — min vandring i morgontöcknet med
osäkra steg mot hemlighetsfulla, underbara stränder.
Morgonrodnaden brottas med de sista stjärnorna;
ännu sväfva drömmar kring oss; gripen af dem, ber
min själ till okända gudar. På kalla, ljusa dagen
går jag samma väg som förr till okänd nejd. Dimman
skingras, och ögat ser klart, huru svår den branta
stigen är, och huru fjärran allt ligger, som jag drömt
om. Men till nattens inbrott skall jag med säkra
steg skrida vidare till åtrådda stränder dit, där på
berget under nya stjärnor mitt heliga tempel väntar
mig, flammande af segerlågor.»
Denna vackra dikt klingar ju som ett förebud
till den själfförgudande skönhetskult, som i våra
dagar genomströmmar den moderna ryska
tankelyriken, representerad af Merezjkovskij, Baljmont
och Brjusov.
Kärleken var för Solovjev det väsentliga, och
den jordiska kärleken måste vara en reflex af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
