Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i folkskalden Koljtsovs hembygd Voronezj); det är
ej heller den yttre tystnad, hvari ett okunnigt och
af censuren dämpadt folk hålles fjättradt; det är ej
heller blott den tystnad i sjuksalarna, som
Dostojevskij hade så skarpt öra för — det är den hemska
stillhet, som ligger i dödens och brottens gåtor, det
slags stumhet, som består i att i människosjälen
något förtiges, som skulle kunna eller borde yppas
för världen. Den verkliga innebörden af detta språk
kan ju ej heller Leonid Andrejev tolka, och hans
eviga spörjande blir lika otillfredsställande som
många af hans detaljer äro oklara eller konstlade.
Men detta förringar icke hans konstnärliga förtjänst
och värdet af hans själsanalyser.
En annan grundstämning hos Leonid Andrejev
är den ständiga dödstanken, ett i ryska litteraturen
välkändt drag, särskildt hos Turgenev. Den
sammanhänger med den förtviflan eller modlöshet, som
griper den ryske skalden, då han ser, huru det
lifskraftiga, goda och sköna förkväfves eller tynar bort
i förtid, vare sig det sker af yttre våld eller icke.
Och Andrejev, själf sjuklig, har icke Gorkis naivt
praktiska syn på tingen: för honom blir döden något
grufligt, och lifvet är ett ofattbart kaos, där
människoödena slungas kring som spelbollar. Där är
den djuriska vällustens kaos (den upprörande
berättelsen »Afgrunden»), där är brottets (skissen
»Lögnen»), där är vansinnets (den fantastiska
monologen »Tanken», ett oklart fördjupande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
