Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Litteratur och konst - 8. »Barfotingarnas värld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss optimistisk entusiasm, i det att patriotens hjärta
och konstnärens blick ej varit alldeles omottagliga
för krigets ljusare sidor i form af mod,
offervillighet och fosterlandskärlek. Hos Andrejev åter ser
man endast krigets mörka, vederstyggliga sidor och
detta icke blott i fråga om själfva den ohyggliga
blodsutgjutelsen och massmordens fasor, utan
framför allt i de moraliska verkningarna af kriget:
sjukdom, nöd, förtviflan och vanvett. I den
allmänna fredsrörelsens belletristiska litteratur torde
Leonid Andrejevs »Röda skrattet» bevara en
framstående plats vid sidan af Bertha von Suttners »Ned
med vapnen!» och dylika skönlitterära
tendensskrifter.
Den andra berättelsen, »Popens lefnadssaga»,
som i höst utkommit i svensk tolkning, betecknar
tills vidare höjdpunkten af Andrejevs konstnärsskap.
Här är ock vanvettet den röda tråden i skildringen,
som utgör ett fördjupande af hans lilla fina skiss
»Tystnad». Själfva popens Jobshistoria må vara
ett psykologiskt undantagsfall, som icke är alldeles
fritt från Andrejevs konstruerande manér; men i sin
helhet upprullar detta mäktiga bondeepos en
förfärande tafla af det ryska landtlifvet och af
bypoperna, en af Rysslands mest isolerade och
förkrympta samhällsklasser. Den ryske bonden är ej
längre glebæ adscriptus, bunden vid sin husbondes
jordtorfva, men den stackars byprästen, själf ofta
sämre klädd och hädd än en bonde, är dömd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
