Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8 JULI.
37
hos gref Fonchal, som budit mig på envoyéen Rehausen,
hvilken ej kom. Gref Fonchals gäster voro för öfrigt
den ryktbare mineralogen gref bournon och Edmund
Davy. Vi talade mycket mineralogi, som jag icke
förstår. bournon är såsom fransos något pratande, men en
man med ett ganska klart och rent omdöme.
25 juli. Lördag. Försöken fortsattes hos Marcet
till kl. i. Jag gick därför ett par timmar till laboratorium
i Royal Institution. At middag ensam hos Pagliano och
gick därefter på operan. Pjäsen var Ginevra di Scozia,
musiken af Pucitta. Catalani spelte Ginevra och
Tramezzani Ariodante. Det är visserligen omöjligt att
uppfylla sina partes bättre än dessa tvenne gjorde det i
afton, och oaktadt alla de andra spelte och sjöngo som
skolpojkar, så har aldrig någon pjäs gifvit mig en så
innerlig förnöjelse som denna. Efteråt gaf man sZephyrs
äktenskap med Flore», en väl imaginerad och ej illa
utförd balett. En sak, som väckte min förundran, var att se
vestris, som i all sin tyngd gjorde sin sak som Zephyr
rätt bra, midtunder dansen fara af i vädret i en ganska
graciös ställning och försvinna i ena hörnet af taket, utan
att jag med det skarpaste bemödande kunde upptäcka
något snöre och utan att minsta tecken syntes, hvar ett
sådant skulle vara fästadt vid kroppen. Som han icke
svängdes ikring, sä förmodar jag, att han bars af en
ståltråd, som väl kunde vara så smal, att den ej syntes, och
ändå hålla. En stund efter flög Flore också för fan i våld.
De återkommo, och pjäsen slöts med, att Zephyr tog
Flore i famn och flög upp halfvägs i taket, där de stannade
midt öfver teatern i en så fullkomligt skön och graciös
ställning, att det var ett verkligt nöje att se det. Äfven
denna gång kunde ej minsta tecken till snöre eller ståltråd
synas, äfven då jag ställde mig tätt vid orkestern.
Oaktadt Flore var en jättinna till dansös, sä höll vestris henne
ändå med så mycken styrka och blott med en arm, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
