- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
157

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io augusti.

19

Ur dessa stora kar tappas den sedan på smärre fat och
kommer i källaren, i mån som där blir rum genom
försäljningen.

Detta är hufvudsumman af hvad hr RICHARDSON med
den mest förekommande höflighet och vänlighet lät mig
få veta om porterns tillredning, jämte hvad jag kom att med
egna ögon se. Vi besågo därjämte ångmaskinen och de
alldeles omätliga humle- och kornförråderna, som icke kunna
liknas vid annat än kronoförråder för en armé. Bryggeriet
betalar i porterafgift till kronan 10,000 pund st. årligen,
och en dräng har 130 pund st. i lön om året, hvilket är nära
lika med en statssekreterarelön i Sverige.

Efter denna vidlyftiga besiktning gjorde vi visit hos
en vän, som bodde i grannskapet, kemisten PEPYS, som
efter en stunds samtal inviterade oss att bese det under
byggnad varande huset för London Institution. Jag har
redan vid beskrifningen af dessa institutioner i allmänhet
under den 11 aug. i förhand omtalat detta institut och
hänvisar dit.

Den 19 augusti. Jag besökte på morgonstunden dr
pearson, en medicus och kemist, som ej saknar hufvud
men som ej är särdeles afhållen af de andra kemisterna,
åtminstone i det kotteri, där jag mest hållits. Som jag
under mitt förra vistande i England brukade fa vänta
duktigt hos pearson, så skickade jag mitt kort upp, så att
han skulle veta hvem jag var. Men då han ej syntes till,
ringde jag efter hans dräng och bad honom säga doktorn,
att lifvet är för kort för att nöta bort så lång tid med
vänt-ning, hvarefter min pearson, lika oengelskt lortig som förra
gången, i nattrock, tofflor och med strumporna uppdragna
öfver knäna kom i galopp utför trappan med en stor
pappersrulle i båda händerna. Efter en kort stund voro vi i ett ganska
djupt samtal om naturen af det slem, som upphostas i
lungsot och hvarmed pearson ganska mycket arbetat.
Hans pappersrulle innehöll ritningar på lungor hos per-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free