- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
174

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i S 2

uppehållet i paris.

med kolsyregas, erhållen genom förbränning.
Upplösningen göres af destillerad träättika (eller hvad annan
destillerad ättika) i stora kar, där man förut inlagt glete,
och massan omröres med en egen maskin, som här gick
med ångmaskin. Om 4 till 5 timmar är lösningen mättad;
aftappas då i en ståndare att klarna, gjutes därpå i ett
långt parallellepipediskt träkärl med väl slutande lock, i
hvilket en mängd af blyrör inledas från ett gemensamt
större rör, som tillförer gasen. Gasen bildas af träkol i
en liten ugn, som i stället för skorsten har en sugpump,
som drar luften ut ur ugnen och fortskafifar den in i rören
till fällningskärlet. Denna sugpump var här en
Archimedes-snäcka, men synes mig kunna göras mycket enklare. Den
del af gasen, som ej absorberas, ledes genom ett blyrör
ut ur ståndaren och genom taket ut. Sedan liquidum är
utfälldt, aftappas det och föres åter i de kar, där det skall
ånyo öfvermättas med blyoxid, och tjänar således ganska
länge oupphörligt, ehuru litet hvar gång förloras och måste
ersättas med ny ättika. Det fällda kolsyrade blyet
aftappas i ett kar, där det utröres med mycket vatten för
att tvättas. Det klarnade vattnet afhälles, och blyhvitten
uppöses i lerdeglar, som äro ganska porösa, så att de suga
vattnet åt sig, och massan torkar oupphörligt från degelns
yta. Sedan blyhvitten fått en viss stadga, males den på
ett slags kvarn, ej för att bli finare, ty den är förut så fin
den kan bli, utan för att pressa ihop den, hvarefter massan
åter inlägges i andra smärre lerdeglar och torkas i en
egen torkstuga, upphettad med kakelugn. Hela denna
malningsprocess kan i min tanke alldeles undvikas, om man
i stället underkastar den våta blyhvitten en stark
pressning, hvarigenom partiklarna närmas hvarandra tillräckligt
för att göra färgen tung och täckande, och den pressade
massan behåller sig efteråt ganska väl med det
sammanhang delarna i pressen fått. Sedan man länge fortfarit
med denna preparation, får man i lösningskaren en grå
jordmassa, som innehåller ganska mycket kopparoxid samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free