- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
219

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 2 JUNI.

22 1

nedsköljda i dalarna. Då man i inbillningen föreställer sig
de fenomen, som nödvändigt måste hafva föregått
utvräk-ningen af så ofantliga bergmassor ur jordens inälfvor, bäfvar
man tillbaka. Var jorden då ännu bebodd af
människosläktet? Man har ännu inga data att besvara denna fråga,
dessa fenomen äro äldre än all historia, men så mycket är
visst, att vulkanprodukterna på intet ställe betäckas af de
jord- eller stenmassor, som vid jordens ytas stora
revolutioner fått sin närvarande form och läge; de äro yngre än
alluvialjordens bildning, ty där lavan nedrunnit i dalarna,
hvilar den oftast på alluvialjorden.1*2 Den jord, hvari gräset
nu växer på lavans yta och kraterns yttre och inre sidor,
är en följd af den brända massans långsamma vittring och
sönderfallande. Med allt detta är det oändligt angenämt
att se dessa talande minnesmärken af fornvärldens
händelser och att någorlunda kunna här och där utleta meningen
af deras språk.

Från kaskaden förde vår ledsven oss öfver en ganska
brant sluttning berget uppföre, där vi till slut måste klättra
i den tvära branten och där ett felsteg hade nedvräkt oss
sönderstyckade till dalens botten, så mycket mer som den
kala klippan gaf intet handfäste och allt berodde på
jämvikten och knänas styrka, hvilken redan var medtagen. Vi
kommo dock slutligen upp på berget, som där hade en
föga sluttande, gräsrik plan, där fårhjordar betade. Vi gjorde
efter en stunds hvila en promenad längsefter en djup ravin,
som vi ansågo för besvärlig att passera, och kommo till
foten af en oregelbunden höjd, kallad Puy de Cacadogne;
här låg snö ännu kvar i groparna. Vi vände sedan vår
promenad i norr, där vi hade för oss en efter utseende ej
särdeles hög och regelbundet kägelformig pik, vid hvars
fot låg en annan bredare och plattare. Vi beslöto att
bestiga den högre för att därifrån bese den omgifvande
vulkantrakten. Men detta arbete var svårare, än vi förmodat.
Almroth tröttnade på fjärdedelen af höjden; ledsvennen
och Arfvedson gingo förut, och jag kom under begag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free