Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Io GENOM FRANKRIKE TILL GENÈVE 1819.
nande af täta hviloställen ganska långsamt efter. Det är
otroligt, hvad den runda, regelbundna formen bedrager
ögat och hvad höjden ser obetydlig ut; dessa koner äro
öfverallt beväxta med gräs och presentera efter utseende
en så angenäm uppväg, att de riktigt locka en till sig,
men om man då på dem ser något föremål af bekant
storlek, då först märker man det ofantliga afståndet. Boskapen,
som betar på sidan af en sådan höjd, som man efter
ögonmått tror sig kunna löpa öfver på 20 minuter, ser ut som
små prickar, som man icke väl urskiljer, att det är boskap,
om man icke visste, att det så vore. Då jag under
uppstigandet på Puy de 1’Angle — så hette denna bergshöjd —
såg upp åt ett ställe, som efter ögonmått ej borde vara
mera än 30 alnar ifrån mig, såg jag Arfvedson och
Guillemain såsom små barn sträfva emellan tufvorna
uppföre. Efter betydligt mer än en timmes sträfvande
hann jag ändtligen toppen, men solen hade just då gått
ned, jag var mycket varm, och en kall nordanvind strök
öfver bergtoppen. Anblicken af det omkringliggande
landet var förträfflig. Dess gröna färg, som man fann så
fullt grön, då man skådade nerifrån upp eller längsefter
fälten, var nu mindre grön, och man tyckte sig se en öken
af rödbränd jord, från hvilken en mängd gröna, kägelformiga
kullar höjde sig. Dalarna syntes ej mer; deras hus och
deras bördiga fält voro dolda af de lägre och plattare
bergen, hvilkas öfre ytor gingo ihop till en gemensam yta i
åskådarens öga. Jag kunde blott ett par minuter uthålla
på toppen, och vi återvände ned. Nedgången var
obeskrifligt lättare, men dess längd blef ändå tröttande, emedan
vi för att ej gå den gemena uppvägen tillbaka måste gå
på andra sidan ned, och där var höjden nästan dubbel.
På tufvorna rundtomkring växte anemone vernalis, en af
södra Sveriges majblommor. — Det var nära mörkt, då
vi hunno till bergsfoten, det vill säga till första platån,
hvarifrån vi hade ännu en lång nedväg. Jag måste nu taga
vår ledsven under armen för att kunna fortsätta tåget, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
