- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
233

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 JUNI.

233

nyttjades trekantiga hattar och stångpiska. Hattarna voro
ofta nya och af den modernaste fason, att mången
gardes-fänrik, som går med vänstra örat och ett stycke af den
nyklippta hufvudskulten ofvanom bara, ej sätter en bättre
hatt på resten af hufvudet. Hårpiskan syntes hafva varit
kammad till julhelgen. Här och där föreföllo mindre
moderna, trekantiga hattar, men det var mest hvardagshattar
af den art, som ses på figurerna i alla ritningar af scener ur
revolutionshistorien, där packet är afritadt med en sanning,
som frapperar, när man sedan kan jämföra den med
naturen ....

Den 28 juni. Vi väcktes kl. V* 4 af en tjock figur,
barfotad, med stångpiska och ett talgljus i handen,
hvilket han tog med sig ut igen, så att vi måste stiga upp
i mörkret. Lyckligtvis var detta ej förknippadt med stora
svårigheter, ty vi hade lagt oss fullt klädda, insvepta i
våra kapprockar för att inbilla vägglössen, att vi ej voro
där, likasom bonden, som hade ohyra i skinnpälsen, vände
hårsidan ut och sade: »Nu tycker jag, att lössen skola undra,
hvart jag tagit vägen».

Då vi kommo ned, höll man på att spänna för en
cabriolet med en häst. Som vi betalt för en diligens och
tvenne hästar, gjorde vi föreställningar, men hvilka icke
afhördes, och vi funno nu, att den uppriktige postmästaren
på den senare byrån i Clermont bedragit oss lika
behändigt som den förre med den skillnad, att nu voro vi i
fällan. Bönderna satte sig längst in, arfvedson tog rum
på framsätet, och nu återstod åt almroth och mig
tillsamman en plats, som var för trång åt endera af oss.
Vi läto konduktören i ej tvetydiga, välbekanta fransyska
termer, i hvilkas uttal vi nu ej sakna en viss färdighet,
förstå att detta ej går an, och då jag befallte honom visa
en plats för den femte personen, bad han mig sätta mig
par derrière, hvilket besvarades med en ganska kraftig
spark. Det var roligt att se, hvilken uppväckande kraft

BerzeHus, Reseanteckningar. 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free