Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15, t 6 JULI.
249
Den 1 juli. Skyndom från Montpezat. Vår vackra
värdinna höll på att soppa bröd i kaffet åt oss, om ej
Almroth hade kommit händelsevis in och förhindrat det.
Jag fick af all orenlighet här en svår kväljning, som
förföljde mig hela dagen och som är på vägen att
återkomma, då jag nu erinrar mig, hvad jag där sett och
erfarit. Vägen ifrån Montpezat går i sicksack uppföre berg,
som utan den kostsamt anlagda ridvägen ej kunde
öfver-stigas ens till fots utan lifsfara och ofantligt arbete. Vi
foro ut kl. V^ 6 och hunno ej förrän omkring kl. 9 öfversta
höjden af de berg, som omge den dal, hvari Montpezat
är beläget. Utsikten var stor, vild och förvånande, men
framställde endast ofantliga bergmassor, af hvilka de
bebodda dalarna bortskymdes. Det blef med detsamma så
kallt, att vi måste sätta på oss kapprockarna. Vägen gick
uppför och utför oupphörligt, hvilket tröttar obeskrifligt;
vi hade nära 6 svenska mil att rida och ingen tid att
försumma. Vi stego väl då och då af, och på en äng
frukosterade vi med ett stycke fårbringa, som vi medfört från
Puy men som hvarken knif eller tand bet på. Vi gåfvo
den sedan åt en bondgumma med sina barn, som
däröfver hjärtligen fägnades. Vägen förde oss genom flera
bondbyar. Hvilka usla hål! Alla hus äro af sten utan
andra fönster än små gluggar utan glas. Taket med en
hög resning och af halm. Människor och boskap bo
tillsamman. Nästan alla kvinnfolk sutto i ingången till husen
och knypplade. Ingången var belagd med en fuktig
blandning af boskapsgödsel, något halm och barnträck, och
omkring stolsfötterna och träskorna bildade sig gropar fyllda
af ett brunt vatten. — Vi ankommo till Monastier kl. 3.
Vi läto våra hästar där hvila och få ett hafrefoder.
Arfvedson och Almroth åto middag, men jag var så
trött, att jag ej orkade äta; jag kastade mig på en säng,
där en halftimmes orolig sömn något repade mig. Vi
satte oss åter kl. V25 till häst och fortsatte resan till le Puy.
Vi ankommo dit kl. 8. Jag har aldrig kunnat göra mig
Berzelius, Reseanteckningar. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
