Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 94 1 chamouny och schweiz 1819.
stadens byggnad är utmärkt vårdad. Alla gator äro ganska
vackra. Den mellersta är likväl den förnämsta; här går
en smal kanal med rinnande vatten midt på gatan, och
på afstånd af ett par hundrade steg stå springbrunnar, hvar
och en försedd med en i sten huggen bildstod. En såväl
i Schweiz som i södra Tyskland bruklig prydnad, hvarvid
dock bör anmärkas, att stoderna vanligen äro högst gemena.
Vår väg förde oss just nu långsåt denna gata, som småningom
sänker sig ända ned till Aar-floden, hvilken man passerar
på en stenbro just i krökningen. Vägen gär sedan uppåt;
den är utmärkt skön och med mycken kostnad utförd i en
hög och starkt sluttande backe samt på båda sidor
omgifven af med träd beskuggade promenader, från hvilka
man slutligen tycker sig se Bern under sina fötter.
Vi åto middag i Herzogenbuchsee, och vi stannade öfver
natten i Rothrist. Här emottogos vi vid utstigandet af
en 18-årig flicka, så utmärkt vacker och väl växt, att man
sällan ser något sådant. Med en förekommande
beredvillighet tog hon en del af våra saker och viste oss till
vårt rum. Men efter ett ögonblick kom en man springandes
i galopp trappan uppföre; han syntes vilja säga: »det är ej
mat för Måns», och skickade flickan bort samt chargerade
sig af vårt betjänande. Vi togo honom i början för en
svartsjuk fästman, och resekamraterna beslöto genast att
roa sig af hans inquietuder. Men det befanns snart, att
han var flickans svåger, och han gjorde sin argustjänst
så väl, att hvart helst Almroth ställde sina promenader,
så träffade han alltid manspersonen för den unga
skönheten, som vi sedan ej mera fingo se.
Den 31 juli. Under vår fortsatta resa förde oss vägen
förbi ruinerna af slottet Bruneck, som tillhörde Gessler,
densamme som blef skjuten af W. Tell och var den
siste af tyske kejsarens tyranniska fogdar. De öfvergifna,
öde ruinerna ligga på en höjd, som är en utskjutande udde
af Jura-bergsryggen. Vi åto middag i Baden och besågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
