Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO augusti.
301
det regnat ganska starkt om natten, och väsleran,182 som
syntes torr, var så vattendränkt, att vi nedsjönko däri
öfver fotknölarna. Vi gingo således till flodstranden och
fingo oss där en roddare, som på ett slags ökstock med
uppböjd fram- och bakstam rodde oss utför floden. Vattnet
var mycket strömt och forsade starkt, och ökstocken sköt
med pilens hastighet strömmen utföre. Det såg farligt ut
i början, men vid närmare eftertanke fann jag, att denna
färd ej kunde vara farligare än hvar och en annan färd i
båt. Man satte oss i land knappa 50 alnar ofvanför fallet,
och vår snälla skeppare smög sig behändigt fram mot
strömmen vid flodens brädd. Bredvid fallet står ett gammalt,
staden Schaffhausen tillhörigt slott, kalladt Laufen. Här
har man på en klippa emellan slottet och floden uppbyggt
ett litet lusthus, från hvilket man ser fallet uppifrån på ett
ganska fördelaktigt sätt. Floden, som här redan är ganska
bred och förer en ofantlig vattenmassa, kastar sig
utför en 80 fot hög bergklyft, som likväl midt i fallet har
tre uppstående klippor, af hvilka fallet delas i fyra
afdelningar. Emot dessa bryter sig det skummiga vattnet, så
att dess fradga i mångfaldiga direktioner spelar öfver ytan
af den nedstörtande vattenmassan. En regnbåge stod snedt
öfver fallet och bildade sig i den rök af fint fördeladt
vatten, som beständigt uppstiger från fallet. Klipporna
voro af vattnet mycket nötta, och den mellersta var redan
till en fjärdedel afnött; det är dock troligt, att hon håller
ännu i ett par tusen år. Från lusthuset förde man oss att
se fallet från en löfsal i sluttningen af den branta stranden,
men det hade föga intresse. Därefter förde man oss till
en liten byggnad, gjord så godt som i själfva fallet vid
den nedre tredjedelen af dess höjd. Här gingo vi ut och
befunno oss nu så godt som i själfva vattnet, emedan vi
däraf öfverregnades. Vattnets sorl, den hastighet, hvarmed
det slungades förbi oss, och hela byggnadens beständiga
darrning frambringade ett slags häpenhet, som man
omöjligen kunde förekomma, äfven fast man visste, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
