Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 26
RESAN I TYSKLAND 1819.
basalt. Att hos wernerianerna väcka ens misstanke, att de
kunde vara vulkaniska, var omöjligt.
Bergskommissions-rådet Kühn erböd sig att beledsaga oss till grufvan på
morgon förmiddag i god tid.
Den 20 augusti. Kühn hämtade oss kl. 6. Vi hade
dagen förut hos bergmästaren begärt och fått ett skriftligt
tillstånd att se grufvan. Detta kallas Fahrschein, och utan
ett sådant får man ej gå ned däri. Detta Fahrschein kostar
för hvar person 8 groschen. Vi begåfvo oss till Pfaffs
logis, där vi hade en vagn, i hvilken vi med denne och
hans dotter reste till grufvan. KüHN red på en präktig
häst. Vi behöfde ungefär 3/4 timme för att hinna dit.
Vagnen var utan fjädrar, vägen knagglig och åkningen
ett slags bollkastning från ett säte till ett annat. Efter
ankomsten klädde vi oss i grufkittlar, lika dem man har i
Falun, mössor af hattfilt och fingo därtill hvad man kallar
arsläder, en väsentlig del af bergsmansuniformen, som tjänar,
då man i grufvan behöfver sätta sig. Mamsell Pfaff blef
lika utstyrd som vi och var ej särdeles nöjd med sin
prydnad. Vi stego ned på stegar i en lutande ställning,
140 famnar, och besågo under vägen flera vattenverk såsom
pumpar, uppfordringsverk o. d., hvilka drefvos af en i
grufvan inledd ström, som där passerar nära en tysk mil
och drifver 7 hjul, innan den kommer ut. Man sade oss,
att genom kommunikationerna grufvorna emellan kan man
här gå nära tolf tyska mil under jorden. Då vi kommit
till det omtalade djupet, följde vi en stoll och kommo
slutligen efter en tämmeligt lång promenad till det ställe, där
man arbetade. Hela vägen var murad, därföre att man
fyller igen efter sig med bergmassan, så snart man tagit
bort malmen, på det intet ras måtte uppkomma genom för
stora ihåligheter och för att ej behöfva uppfordra bergart
onödigtvis. Den metallförande gång vi här funno, var
först sedan 10 år funnen; i början gaf den föga, nu åter
hade den blifvit så rik, att den gaf 15 till 20 procent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
