Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 september.
357
då en poet berättade, att han i sin ungdom bedragit en
jude för att få penningar. Vi färdades hem på lika sätt,
som vi kommo dit, med den skillnad att vi nu voro nio
personer i en stor holsteinervagn efter en häst.
Den 13 september. Jag fick på morgonstunden besök
af en medicinae professor vid namn Osann,229 som
komplimenterade så starkt, att jag just tyckte, att han förtjänte
sitt namn. Kring kl. V2 io förde prof. Wolff mig och
arfvedson till gjuteriet ungefär z/i6 mil utom Berlin.
Det är här man gjuter alla de sköna småsakerna af
tackjärn. Man viste oss nu bland gjutna saker superba
ljusstakar, byster, statyer, till och med urverk till tornur, allt
af gjutet järn. Några kolossala statyer gjutna af tackjärn
syntes hafva lyckats ganska väl. Man smälter tackjärnet
dels i vanliga reverberugnar, dels i kupolugnar och dels i
degel. Till kupolugnarna, som icke äro att stjälpa, rördes
blästern af en ångmaskin, och det smälta tackjärnet
tappades ut ur ugnen i bärskopor, såsom det ungefär
transporteras på våra gjuterier. För de smärsta sakerna, såsom
snusdosor, medaljer och kråsnålar, sker gjutningen ur degel,
i hvilken järnet smältes i vindugn. Degeln är af blyerts
och syntes mig rymma ungefär ett stop. Den var annars
af vanlig tresidig degelform. Man formade för oss en
medalj efter ett prof pressadt i tenn. Jag begärde och
fick af den därtill använda gjutsanden, som fås från
stranden af Oderströmmen. Den är fin och något lerblandad
eller, som gjutarne kalla honom, kram, så att den
sammantryckt i handen bildar en klump med aftryck ej allenast
af fingrarna utan ock af porerna i skinnet. Arbetarne
kunde ej förmås att emottaga drickespengar, hvilket
förmodligen är förbudet, därföre att man vanligen måste
betala i thaler för att se gjuteriet, men hvarifrån vi nu fingo
göra ett undantag för vetenskapens skull.
På eftermiddagen förde Ekström oss till Wolfarts
magnetiska baqiiet. Lyckligtvis var charlatanen själf bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
