Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
ANMÄRKNINGAR.
114. Under åren 1813—1816 besökte Berzelius
upprepade gånger sin gamle vän J. G. Gahn i Falun, hos hvilken
han särskildt 1814 uppehöll sig en längre tid, nära tre
månader. Dessa falubesök, som hos honom synas hafva
kvarlämnat de angenämaste minnen, omtalas flerstädes i hans bref och
anteckningar.
115. Mineralogisk formel, som på det kemiska
teckenspråket motsvarar BeO . Si02 4- 2ALO3. Si02. — Det på grund
af euklasens sällsynthet svåråtkomliga materialet till denna
analys hade Berzelius erhållit af portugisen Souza.
116. D. v. s. 2Zno . Si02 + aq. Jfr föregående
anmärkning.
117. Dimorfien var ett dittills okändt begrepp, och
isynnerhet sedan Stromeyer påvisat närvaron af strontiumkarbonat
i aragoniten (1813), tviflade man icke längre på riktigheten
af Haüys sats, att olika kristallform betingar olika kemisk
sammansättning. Vanligen tillskrifver man Mitscherlich
upptäckten af de första ovedersägliga fallen af dimorfi (surt
natriumfosfat 1821, svafvel 1823). I själfva verket var Berzelius på
detta område hans föregångare.
118. Detta mineral kallas äfven plumbogummit och
utgöres väsentligen af ett vattenhaltigt bly-aluminiumfosfat.
Anmärkningsvärdt nog synes Berzelius hafva förbisett
fosforsyrehalten. Det af honom analyserade materialet härstammade
från Huelgoat i Bretagne och hade blifvit ställdt till hans
förfogande af Gillet de Laumont. En del däraf, åtföljd af
Berzelii egenhändigt skrifna originaletikett, finnes ännu kvar
på Naturhistoriska riksmuseum i Stockholm.
119. Det här åsyftade mineralet är kalkuranit, äfven
kallad uranglimmer eller — efter fyndorten Autun i Frankrike
— autunit; det utgöres väsentligen af ett vattenhaltigt
kalcium-uranylfosfat.
120. Biot och Arago hade 1806 bestämt vattnets
sammansättning genom vägning af dess komponenter i gasform och
funnit förhållandet väte : syre = 11.7 : 88.3. Till ett härmed
ganska nära öfverensstämmande resultat (11.75: 88.25) kom
Berzelius själf 1811 genom att lösa ren zink i svafvelsyra och
bestämma den genom vätgasens bortgång inträffade
viktförlusten. Det af Berzelius och Dulong funna förhållandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
