Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således ej längre ung, åtminstone enligt sydfranska
förhållanden, då hon såsom prokuratorsfru flyttade från
den lilla köpingen till stadslifvet i Pau. Hennes
intelektuella uppfostran torde ej skilt sig mycket från
den, som vid denna tid meddelades qvinnor af hennes
klass, och inskränkte sig utan tvifvel endast till att
läsa innantill och möjligen skrifva sin namnteckning.
Att till och med detta ej ens alltid var fallet, synes
deraf t. ex., att Marie Bethbeder, som var gift med
Henri Bernadottes broder, alltså äfven prokuratorsfru,
ej kunnat skrifva sitt namn i kyrkoboken, när
Bernadotte föddes och hon stod fadder; ett annat exempel
finnas i Lætitia Ramolino, Napoleon I:s moder, hvilken
såsom bekant, ej kunde skrifva sina bref sjelf. Detta
var dock ingalunda någon skam, och äfven hos damer
ur de högsta kretsar stod det ännu på 1700-talet ofta
nog rätt klent till med den kalligrafiska färdigheten.
Qvinnorna i Béarn äro kända såsom mönster för
dugtiga husmödrar, och i detta fall var säkert madame
Jeanne intet undantag, ty att hon med en viss
myndighet styrde i sitt hem samt var van att blifva
åtlydd, synes af den öfverdrifna respekt, hvarmed
Bernadotte behandlade henne, till och med sedan han uppnått
de högsta äreställen. Så har han t. ex., när han
önskade gifva modern ett visst underhåll, ej vågat
vända sig till henne direkt, utan i ett bref till
brodern, dateradt Anspach 1806 den 20 september[1],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
