Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösdrifvarlagens tillämpning på de skörlefvande kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så skulle de naturligtvis bli straffade på samma sätt som faktiskt
kvinnorna nu bli. Vidare hänvisar man på, att de manliga
lösdrifvarne äro talrikare än de kvinnliga, och att de äro att
betrakta som en motsvarighet till de skörlefvande kvinnorna. För
att belysa innebörden af det senare argumentet kunna vi tänka
oss följande fall: En ung man tar en flicka från gatan med sig
på ett partihotell. Efter en eller annan timme skiljas de. Mannen
går hem och lägger sig; kvinnan blir tagen af byråpolisen som
»helyrkesprostituerad», då hon kommer ned på gatan. Det obilliga
i förfarandet kvarstår, äfven om samtidigt en s. k. luffare
häktas för lösdrifveri i närmaste gathörn.
Har man emellertid klart för sig, att prostitution ej längre
kan uppfattas enbart som en samling skörlefvande kvinnor eller
deras lefnadssätt, utan att det är fråga om en samhällsföreteelse,
i hvilken jämväl kunderna ingå som en nödvändig, handlande
part, samt att denna företeelse medför vådor för samhället, så
är det klart, att indignationen, som väckes av detta onda, måste
rikta sig mot de båda handlande parterna. Att i stället för
kunderna införa en imaginär företeelse, »helyrkesprostituerade
män», eller de välbekanta »luffarna», måste te sig som ett
försök att undandraga kunderna ansvaret för den del de hafva i
de vådor, prostitutionen innebär för samhället. Betänker man
tillika, huru utbredd den föreställningen är, att otukten å
mannens sida är en bagatell, så inses lätt, att man långt ifrån gagnat
den sak, som dock anses böra ligga lagstiftarna nära om hjärtat,
nämligen prostitutionsföreteelsens bekämpande. Man kan icke
höja sexualmoralens nivå med tvångsmedel, vare sig de riktas
mot männen eller kvinnorna. Men så mycket kan samhället på
lagstiftningsväg uträtta, att rester af föråldrade rättssedvänjor
aflägsnas, hvilka äro ägnade att ge stöd åt skadliga fördomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>