Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösdrifvarlagens tillämpning på de skörlefvande kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänkas för att vara »helyrkesprostituerade». Hvarpå känner man
igen en sådan kvinna, förutsatt att hon ej gör sig skyldig
till de anförda straffbara handlingarna? Svaret blir naturligtvis:
på klädseln och på sättet att röra sig på gatan och allmänna
platser. Men hur skal! man veta, att en kvinna med ett
oförsiktigt sminkadt ansikte, en extravagant toalett o. s. v. är
»helyrkesprostituerad»? Hon kan mycket väl ha arbetsanställning,
kanske rakt af vara hederlig och likväl väcka anstöt, javäl, men
de kvinnor, som man vill åt, visa sig dag efter dag på gatorna
och detta är sårande för anständighetskänslan, menar man. Men
hvarför vill man ej af samma skäl ingripa mot de män, som
röra sig på gatorna i samma tydliga afsikt som kvinnorna? Man
kan, synes mig, omöjligen af anständighetssyn föreslå ett
inskridande, som är förenadt med så många olägenheter och som
genom sin ensidighet så uppenbart sårar känslan för rättvisa och
billighet i samhället.
I själrva verket innebär ett ensidigt fasthållande vid
anständighetssynpunkten en risk, att den verkliga moraliska
indignationen mot otukten förslöas. Det är en gammal iakttagelse,
som ligger till grund för det bekanta uttrycket: »anständigheten
kom och sederna försvunno». Visar det sig, att till och med
lagstiftaren bagatelliserar ett tydligt uttaladt kraf på likhet inför
lagen för att kunna vidmakthålla ett visst anständighetsförfarande,
om myndigheterna småningom antagit, så blir naturligtvis
följden den, att också den enskilde sätter anständigheten i främsta
rummet. En hvar, och framför allt de unge männen, kan
resonera som så: det är ej de sexuella excesserna, som äro så
farliga, det är den offentliga skandalen, och äfven den är ej så
farlig å männens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
