Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösdrifvarlagens tillämpning på de skörlefvande kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt annat än uppmuntrande erfarenheten af tvångsarbetsstraffets
verkan.
Vid en sådan utredning skulle kommittén ej hafva undgått
att ytterligare beakta det ur pedagogisk synpunkt misslyckade
sättet att tillämpa lösdrifvarlagen på de ifrågavarande kvinnorna,
hvarpå jag i min redogörelse för reglementeringen i Stockholm
fäst uppmärksamheten. Kommittén talar i betänkandet,
naturligtvis med rätta, om de lastfulla, djupt sjunkna kvinnorna. Låt
oss emellertid för ett ögonblick betrakta dem som människor,
med en viss om ock ringa grad af reflektionsförmåga, af
förmåga att bedöma sitt läge, att uppfatta sammanhanget mellan
den behandling de röna i samhället och sitt eget lefnadssätt.
De veta, att otukten är något, som utdömes af de »hyggliga»
människorna, men erfarenheten har lärt dem, att den är mycket
vanlig icke minst inom samhällsklasser, som borde vara en
förebild för andra. De ha haft förbindelser med män, som kanske
stå mycket nära de personer, som å samhällets vägnar rannsaka
dem, varna dem för lösdrifveri och döma dem till tvångsarbete.
De veta, att det anses skamligt att sälja sig, men erfarenheten
har lärt dem, hvilket värde männen sätta på deras gunst. De
veta vidare, att man och man emellan anses det ej som något
förnedrande att hafva haft förbindelser med »flickor», blott det
ej kommit till offentlig skandal. En vacker dag befinner sig en
sådan flicka internerad i tvångsarbete. Hon har ej fått den
utbildning i samhällslära, att hon fått klart för sig betydelsen af
samhällsgiftet prostitution. »Eftersom jag befinner mig i fängelse, måste
jag ha begått något brott», tänker hon, »men hvad har jag gjort?
Sålt mig — ja, men det ville ju karlarna så gärna, att jag gjorde;
och de bli icke straffade. Jag hade ej tjänst eller arbete — men
jag gjorde rätt för mig. Det är orättvist, att jag skall få lida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
