Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Inställelsen till besiktning; förseelser mot reglementet; bestraffningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukhuset Eira, och ur hvilken doktor Lindblad meddelat
utdrag.[1]
Doktor Lindblad anför: »Efter att i skrifvelsen förut hafva anfört,
huru de ingenstans få bo, mångenstädes ej få gå, huru de sättas in i
fängelse o. s. v. yttras följande: ’Vi har flera gånger blifvit tillfrågade,
om det är själfva den läkarbesiktning vi regelbundet måste undergå vi
rädes för — men härpå svara vi enstämmigt nej! Men de åtgärder hvilka
vidtagas, om jag af giltiga skäl varit ur stånd att bevista densamma.
Hårdt blifver jag då tilltalad och straffad därför. Men aldrig tillfrågad
om motivet för denna förseelse, det må nu hafva varit sjukdom eller brist
på det nödvändigaste i klädväg, som gjort det omöjligt för mig att infinna
mig till besiktning. (Likväl ingen pardon). Vi inse själfva
nödvändigheten af denna besiktning — underkasta oss den gärna för vårt eget som
för andras bästa. Det är ej om befrielse därifrån vi sträcker våra händer
och hjärtan, utan att de straffstadgar på ett eller annat sätt kunna
mildras, ty ingen paragraf är så sträng och äger den skärpa som
tvångsarbetslagens’ — — — Härpå anföras en del exempel på dess stränghet,
hvarefter fortsättes: ’Vi underkasta oss villigt läkarbesiktning, men ropa
om hjälp och ändring uti de förbud att gå och vara, mer än nu tillåtes,
ty vi äro snart sagdt hemlösa alla, igenom de förbjudningar
polismyndigheten dagligen gör. Då prostitutionen ovillkorligt måste vara ett
förblifvande, hvar skola vi som äro offer under densamma då få vara,
frågas af flera af samhällets olyckliga’.»
Doklor Lindblad anför vidare: »som antalet kvinnor på sjukhuset
vid tillfället var ganska stort, 104 stycken, (samtliga hade på tillfrågan
förklarat sig hafva tagit del af skrifvelsen samt godkänt densamma) torde
skrifvelsens innehåll kunna antagas vara ett ganska troget uttryck för
samtliga besiktningsskyldigas åsikt. Skrifvelsen sändes sedan med ett
af kvinnorna betaldt bud till mötet (ett sedlighetsmöte), men blef der
aldrig uppläst, troligen emedan den var anonym; att den i någon mån
stred mot mötets ändamål, som var att inlägga en gensaga mot
skörlefnadens reglementering, vill jag ej antaga hafva haft något inflytande
på dess öde.»
Skrifvelsen är i flera afseenden intressant. För det
första vittnar den om, huru hård den behandling är som
kvinnorna underkastas. Doktor Lindblad har visserligen ej
medtagit de exempel kvinnorna anfört — det som
hufvudsakligen intresserade honom, var deras medgifvande att de
gärna underkastade sig läkarbesiktningen — men man finner,
huru de »sträcka sina händer och hjärtan» anropande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
