Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De smittosamma könssjukdomarnas utbredning bland de inskrifna kvinnorna. — Reglementeringssystemets sanitära betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det olyckliga i den vanliga läran om de »smittofarliga
symtomen» är, att endast sådana symtom erkännas, som
kunna konstateras vid besiktningen. Före införandet af den
mikroskopiska gonorrékontrollen ville ingen
besiktningsläkare som smittofarligt symtom räkna en »enkel» flytning,
i hvilken man emellertid med de nuvarande hjälpmedlen
lätt kan påvisa gonokocker. Likaledes torde många
besiktningsläkare än i dag ej vilja erkänna en bristning å platsen
för en förutvarande eller börjande ännu omärklig syfilitisk
papel för ett smittofarligt symtom — helt enkelt därför,
att man å besiktningsbyrån ej har samma möjligheter som
å speciallaboratorierna att påvisa väfnadsförändringar och
de bekanta spirillerna å den ifrågavarande platsen.
Det olyckligaste är emellertid den stora spridning bland
allmänheten, som den ifrågavarande läran fått, att endast å
besiktningsbyrån iakttagbara symtom äro smittofarliga.
Vidmakthållandet af denna lära är otvifvelaktigt en af de
betänkligaste olägenheterna som vidlåda reglementeringsystemet.
Följande af professor Möller[1] meddelade fall äro ägnade
att belysa det ofvan anförda:
K., med. kand., smittades af byråskrifna Jenny A. L. den 13 maj,
fick tvenne dagar efteråt gonorré samt 2 veckor senare tvenne
primärskleroser. - Jenny A. L. intogs å kurhuset den 19 maj för kronisk gonorré
och vårdades till den 6 juni. På anhållan af K. blef hon härunder
särskildt noggrannt undersökt beträffande syfilis, hvaraf;dock intet symtom
kunde upptäckas. Hon vårdades ånyo å kurhuset d. 17/6—4/7 för gonorré,
äfven denna gång utan symptom af syfilis. Den 17/10—l6/11 vårdades hon
åter, denna gång för tydligt utbrott af syfilis. Vid tiden för K:s infektion
undergick hon regelbundna besiktningar.
P., tjänsteman, hade det smittande samlaget; d. 3 febr. 1904 med
byråskrifna Helga B. Den 15 mars diagnosticerades hos P. syfilis. —
Helga B. hade uteblifvit från besiktningarna d. 21/11 1903—18/2 1904; intogs
d. 18/2 å kurhuset för en exkoriation (hudlöshet), som läktes inom några
dagar; utskrefs den 2/3. Vid besiktningen den 7/3 konstaterades roseol
(utslag) och hon intogs ånyo, denna gång under diagnos syfilis.
E., skådespelare, hade sedan flera månader haft samlag blott med
E. H., å ett bekant »flickställe»: fick den 7/5 1905 primäraffektion och den
30/5 roseol. E. H., byråskrifven sedan 1902, undergick vid tiden för E:s
smittande regelbundna besiktningar, utan att förete några misstänkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
