- Project Runeberg -  Erinringar från Svenska Expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 /
88

(1877) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg - Tema: Exploration, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 1. En dag vid nedre Jenissej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fångstbåten rätvinkligt mot de skummande vågorna. I ett
nu stöttes båten från land och gjordes flott, men
vågornas förenade styrka blef oss öfvermäktig, den
slungade vår starka och väl manövrerade farkost
hänsynslöst tillbaka mot strandbrädden. Vårt arbete
hade varit fåfängligt. Att göra om försöket igen
hade utan tvifvel blifvit lika fruktlöst.

Med en naturforskares kalla resignation beslöto
vi att se tiden an. Längre än ett dygn, så
beräknade vi, kunde icke gerna vår förbindelse med
»Ymer» blifva afbruten, ty stormens raseri kunde
antagligen icke fortvara efter detta tidsförlopp. Vi
hade redan gjort klart för oss, att det kunde blifva
nödvändigt att genomgå ett helt dygns svältkur, vi
hade, hvar och en på sitt sätt, genomtänkt de
försakelser, som omständigheterna kunde lägga på oss,
vi hade, med ett ord, fullkomligt left oss in i den
närmaste tidens situation. Vi plockade
drifvedsstockar och träpinnar på stranden, förde dem till den
djupa dalgången och redde så en stor stockeld. På
kullarna närmast omkring sopade stormen fram med
förfärande fart, hans styrka var orkanlik, och den,
som dristade sig dit upp, återkom med snöpiskadt
ansigte och efter allvarliga ansträngningar att icke
blifva omkullblåst. I den djupa dalgången deremot
var man jämförelsevis väl skyddad, stormen hade
icke tid att dröja vid en sådan obetydlighet. Vår
belägenhet var visserligen icke afundsvärd, men den
var icke heller så omåttligt vidrig, och vi fingo
trösta oss med, att »sämre kunde man ha det». Vi
fröjdades åt vår stockeld, vi skämtade och pratade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jenissej/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free