Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 1. En dag vid nedre Jenissej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan ena sidan af vår lekamen obarmhertigt
piskades af snöstormen, fick den andra njuta af en
öfverdrifven värmes behag, genom regelmässigt
afpassad frontförändring sörjdes för bäggederas lust
och olust i lika mått. Ett par cigarrer skänkte
någon tröst i bedröfvelsen, men den trösten gick snart
upp i rök.
Imellertid hade man från »Ymer» noggrant
bevakat våra rörelser och förehafvanden. Man hade
gifvit akt på vårt fåfänga försök att skeppa oss om
bord, man hade vidare sett oss göra upp vår
stockeld, man inbillade sig nu, i sin intelligenta enkelhet,
att denna eld betydde ett stort utropstecken, satt
efter det underförstådda ordet »mat». Å vår sida
hade vi naturligen också ögonen riktade på »Ymer»,
som under våldsamt arbete tog den ena störtsjön
efter den andra öfver bogen. Ett, tu, tre hissas
flaggen i topp, han hissas ner efter en stund. Hvad
månde detta betyda? Ett obegripligt telegrafspråk!
Vi stodo der verkligen som sju sorgliga frågetecken.
Vi höllo råd och kommo till det resultat, att
ångbåten sväfvade i fara. Här var intet annat att göra
än att försöka taga oss om bord.
Vi skyndade till båten, satte den åter i vattnet
efter alla konstens och nödvändighetens fordringar,
men vi kunde ingenting gagneligt uträtta.
Vågornas raseri var större än förut, en åra fick sätta
lifvet till, båten fyldes med vatten och slungades
hänsynslösare än förra gången mot land. Med beklämda
hjertan vände vi åter till vår stockeld, några efter
ett föga angenämt fotbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
