Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 1. En dag vid nedre Jenissej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu för gifvet, att man var utgången för att loda, en
mycket prisvärd försigtighet, framkallad, enligt vår
tanke, af ångbåtens förmodade drift. — Men snart
visade sig, att icke heller detta vårt antagande var
riktigt.
Sent omsider kommo vi under fund med rätta
orsaken till de besynnerliga fartygssignalerna och
båtens utsättande. Båtmännen manövrerade med en
stor tingest, som deras båt förde på släp och som
ömsevis höjde sig på och sänkte sig mellan
vågryggarna. När båten med sin tingest efter mycket
bråk och lång tidsutdrägt närmade sig land, befans
denna vara en stor tunna.
Nu sväfvade vi ej längre i någon villrådighet.
Båten närmade sig stranden så långt möjligt var,
tåget som förenat denna med tunnan kapades,
båten vinschades tillbaka till fartyget, och tunnan
slungades af bränningarna mot stranden. Vi jublade af
glädje, och ett behagligt leende spelade öfver våra
anleten. Tunnan bars i procession till stockelden.
Hon öppnades och befans innehålla lifsförnödenheter
af hvarjehanda slag jämte en skrifvelse, som
tillönskade oss god aptit. De sända till största delen
konserverade födoämnenas tillredning var några
minuters verk. Anrättningarna smakade oss lukulliskt,
och aptiten var okonstlad.
Den orkanlika stormen hade nu lagt sig
betydligt, så att vi mot aftonen kunde sätta ut vår båt
och gå om bord. Två timmar efter det vi
återkommit till fartyget var allt lugnt och stilla, och våra
farhågor för fartygets väl visade sig fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
