- Project Runeberg -  Erinringar från Svenska Expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 /
101

(1877) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg - Tema: Exploration, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 2. Plock från Jenissej

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kringslöt hon oss på alla sidor. Att tillbringa hela
natten i vår båt syntes under sådana förhållanden
icke alldeles ändamålsenligt, vi hade intet annat val
än att ro till landet, der vi redan väntade oss en
behaglig hvilas oskattbara njutning.

Matroserna hade tagit landkänning innan
dimman bröt fram, men Feodor hade nog obetänksamt
låtit pipan slockna och på sitt vanliga sorglösa vis
vid samma tid tagit sig en liten tupplur. När nu
dimman omtöcknade hans ögon, blef han något
virrig till sinnes, ty kompassnålens betydelse var icke
vuxen in i hans medvetande; han var alldeles
villrådig och visste icke alls, hvarthän vi skulle vända
oss för att komma i land. När vi rodde åt öster,
hette det »tjepér ládno» (rätt så), när vi rodde åt
söder, åt vester, åt alla möjliga andra håll, hette
det också »tjepér ládno». Det der tyckte vi till en
början var ganska löjligt, men alla menniskor äro
icke födda med änglars tålamod.

När vi hållit på att leka blindbock en half
timme eller så, stötte båten ändtligen på grund.
»Räddade», tänkte vi: — men »errare humanum». Väl
tjugo gånger satte vi oss fast, lika många gånger
kommo vi flott igen, lika många gånger och flera
gjorde vi fruktlösa försök att finna strömfårans väg
genom det der förargliga sandgrundet. Plötsligt
gick ett ljus upp för Feodors villrådiga hjerna. En
stor svart träkoloss, ett gammalt skeppsvrak, som
när det sjönk engång kostade tio menniskors lif,
dök upp tätt framför vår båt. — »Nu vet jag
fullkomligt säkert, hvar vi äro, nu känner jag igen mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jenissej/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free