Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 2. Plock från Jenissej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi äro genast i land» — »Ändtligen!» — De
domnade benen sträcktes behagligt vid tanken på den
snart förestående qvällsvarden och den ännu
skönare drömda hvilan. Men det är en mycket vådlig
sak att vagga in sin fantasi i drömda njutningar,
när dessa gälla magens kraf — ty köttets späkning
är en länge sedan öfvervunnen ståndpunkt.
Det der gamla fartygsskråfvet blef oss
imellertid ingen varaktig fyrbåk under vår irrande färd.
Efter ett par årtag var det försvunnet ur sigte, och
när vi så kort derpå gång efter annan stötte på
grund och ständigt nödgades ändra kurs, än hit och
än dit, på djupt och grundt vatten omväxlande,
visste vi icke, åt hvilket håll vi hade det. Ännu ett
par gånger dök det fram; hvarje gång gjordes en
ny, förhoppningsfull ansats.
Nära tre timmar hade förgått, sedan vi första
gången stötte på grund och blindbocksleken begynte.
Hela tillställningen började verkligen förefalla rätt
odräglig. Matroserna hade ledsnat på att ro fram
och åter utan önskvärdt resultat, och Feodor fick
af dem uppbära mindre vackra förebråelser för att
han ingen makt hade i dimman — men han lät sig
icke genera, den gode mannen, ty »språket var ett
väsentligt hinder» för honom liksom för den der
filosofen, som för ett par år sedan reste till
Tyskland för att förkofra sitt filosofiska vetande, men
återkom lika ensidig som han for bort. En sista
kraftåtgärd måste vidtagas, och den ledde till
önskad utgång. Matroserna stego i vattnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
