Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 3. På Kariska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men», invände vår chef, »en norsk fångstskuta
skulle utan synnerlig svårighet slå sig igenom här».
Kaptenen såg visserligen tusen svårigheter i att
komma vidare, foster af en öfverdrifven inbillning
— men en norsk fångstskuta utan andra hjelpmedel
än segel, och en ångbåt med kol för tretio dygns
ytterligare navigering, det var dock en jämförelse
att tänka på. Man reflekterar icke allenast, man
handlar också, om man vill komma ur fläcken. Så
sattes maskinen åter i gång: inga betänkligheter.
»Ymer» stötte obarmhertigt mot de halfruttna, af sol
och dimmor redan länge frätta och uppluckrade
isflaken, de silfverglänsande ismörtarna rusade kors
och tvärs till vattenytan, obehagligt störda i sina
funderingar under isflakens skyddande ränder.
Salongsuret visade tolf, och middagsbordet var
dukadt. Vi intogo vår middag i frid och ro, föga
bekymrade om hvad som föregick omkring oss,
medan maskinen var stoppad och ångbåten följde
ismassans allmänna, af strömsättningen påverkade
rörelse. När vi efter intagen middag trädde åter
ut på däck, låg »Ymer» så tätt omsluten af isflak, att
det icke var möjligt att komma fram eller tillbaka.
Att sätta propellern i rörelse var ingen möjlighet,
ty på dennas förlust skulle naturligtvis vårt väl och
ve bero. Med bärlingar hade vi en tid fullt upp
att göra för att rädda skäddan — hon kunde
möjligen i hvarje ögonblick tryckas sönder. Ångbåten
låg som i en docka, der kunde ingen den
lindrigaste rörelse förmärkas.
»Hvad är nu att göra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
