- Project Runeberg -  Erinringar från Svenska Expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 /
108

(1877) [MARC] Author: Anton Julius Stuxberg - Tema: Exploration, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arktiska sommarminnen - 3. På Kariska hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någonstädes afbruten af en upphöjning, och deröfver
en rå och obehaglig dimma så tät, att föga mer
än tretio alnar skilde åskådaren från synkretsen:
detta var den enformighetens och liflöshetens bild,
som omgifningen nedslående afspeglade i vår själ.
Ett par labbar (Lestris), som spanande efter rof
flaxade spöklikt kring vid synranden, förmådde icke
ge lif åt den enkla taflan. Hon var icke af sådan
art, att hon kunde skänka någon fägnad och
tillfredsställelse, men hon gaf i stället ett osökt tillfälle
till eftertanke och betraktelser öfver den arktiska
naturens njugga håfvor.

Vår fångenskap skulle imellertid icke blifva
långvarig. Redan den följande dagen hade
isstyckena aflägsnat sig någon smula från hvarandra;
strömsättningens riktning, som tyst och omärkligt
fört igenom sitt arbete, hade varit oss bevågen. Men
dimma herskade ännu, och utrymmet var icke
tillräckligt nog, för att lemna vår ångbåt fri passage.
Ännu hade vi att tillbringa två dygn bland vår
ensliga omgifning, långsamt men stadigt frigjorda från
den, lika långsamt och stadigt förda af strömmen
i den riktning vi ämnade oss.

Medan vi så föras sakta fram af strömmen,
lägga vi ut våra zoologiska apparater, för att se
till, om tilläfventyrs på bottnen af det iskalla
hafvet råder lika stor brist och enformighet som
derofvan ytan. Svabeln och sänkhåfven, den senare
en simpel jernram med en vidhängande säck, vitjad
med kött, behöfva ingen tillsyn. Bottenskrapan åter,
om hon skall gifva något, nedsläppes från en båt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jenissej/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free