- Project Runeberg -  Jenny /
9

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hus sköt upp över de andra stirrade döda och mörka
fönster ut från en rödgul eller gråvit vägg — eller de
sovo med slutna spjäljalusier. Men ut ur töcknet sträckte
sig loggior, de liknade underdelen av ett gammalt
vakttorn, och små lusthus av trä och bleck voro uppsatta på
taken.

Och över det hela svävade kyrkkupoler, massor av
kupoler — den väldiga grå långt bort på andra sidan av
den plats där Helge anade att floden gick fram, det var
Peterskyrkan.

Men på andra sidan om dalens botten, där de döda
taken skyggade över den stad, som Helge i afton kände
kunde kallas den eviga, där höjde en låg ås långsträckt
sin rygg mot himlen, och dess kam bar ut i fjärran en
allé av pinjer, vilkas kronor löpte samman över
stammarnas smäckra pelarrad. Och längst nere bakom
Peterskupolen, där blicken hejdades, reste sig en ny höjd
med ljusa villor mellan pinjer och cypresser. Det var väl
Monte Mario.

Över hans huvud låg stenekarnas täta lövtak, och
bakom honom plaskade springbrunnens pelare med ett
egendomligt levande ljud — vattnet smällde mot fontänens
stensockel och sorlade ymnigt ned i bassängen inunder.

Helge viskade ut över sina drömmars stad, vars gator
han aldrig hade trått, vars hus icke gömde en känd själ:
»Roma — Roma — eviga Roma», och han blev skygg
inför sitt eget ensamma jag, och rädd därför att han kände
sig rörd, och han skyndade sig brådskande ned till Spanska
trappan.

Nu stod han här vid hörnet av Condotti och Corso
och kände en underligt ljuvlig beklämning vid tanken på
att kryssa sig igenom gatans myllrande liv och söka sig
fram i en främmande stad — han ville gå tvärs igenom
det hela ända till Petersplatsen.

Då han sneddade över gatan gingo två unga flickor
förbi honom. Det var visst ett par norskor, kom han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 23:28:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jennysv/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free