- Project Runeberg -  Jenny /
10

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

detsamma att tänka, och tyckte i alla fall att det var
lustigt. Den ena var mycket blond med något ljust
pälsverk.

Det var som om lian blev glad bara av att läsa
gatunamnen på husknutarna, de infällda vita
marmorplattor-na med de rena, latinska typerna inhuggna.

G-atan som han följde mynnade ut vid en öppen plats
intill en vit bro, vars båda lyktrader brunno sjukt och
gröngult mot det väldiga bleka ljus, som drev ned från
den oroliga himlen. Utmed vattnet sträckte sig ett lågt
bröstvärn av sten som lyste gulblekt och en trädräcka med
visset löv och stammar, från vilka barken liksom
skalades av i stora vita flågor. Över på den andra sidan av
floden brunno gaslyktorna under träden, och
husmassorna stodo svarta mot himlen, men på denna sidan glindrade
ännu kvällsskimret mot rutorna. Ty himlen var nästan
klar nu och stod genomskinligt blågrön över höjden med
pinjeallén, men där seglade några få tunga,
sammandriv-na moln, vilka lyste i rött och gult som till storm.

Han stannade bron och såg ned i Tibern. Så
grumligt vattnet var. Det vältrade fram stritt och
färgskiftande av de speglande skyarna — sopande kvistar,
brädbitar och grus med sig där nere i sin bädd av ljus murad
sten. Vid brons ena sida förde en liten trappa ned till
vattnet. Helge kom att tänka på hur lättvindigt det
skulle vara att en natt smyga sig i där. Månntro någon gjorde
det.

Han frågade på tyska en poliskonstapel efter vägen
till Peterskyrkan, och konstapeln svarade först på franska
och så på italienska och då Helge fortfarande skakade på
huvudet, talade han franska igen och pekade uppåt
floden. Helge tog den vägen.

En väldig mörk murmassa avtecknade sig mot himlen,
ett lågt runt torn med taggigt murkrön och en kolsvart
silhuett av en ängel överst. — Han kände igen
ängla-borgens linjer. Alldeles tätt under den kom han. Ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free