Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
II.
»Vad fan är det åt Cesca nu igen då — det är då
ingen måtta på hennes nycker snart ■— ta av dig kappan
Jenny, annars fryser du när du kommer ut.» Heggen
hängde upp hatten och vårrocken och damp ned på en
halmstol.
»Stackare, hon är inte bra om dagarna — och så gick
den där Gram efter oss ett stycke, ser du — och han
dristade sig att tilltala oss och fråga om vägen — och
sådant tål hon inte, och så vet du, hennes hjärta.»
»Ja, stackars liten! Eräck slyngel för resten.»
»Å, stackare — han gick där och visste varken ut
eller in tror jag. Han gör inte intryck av att vara vidare
resvan. Du känner honom?»
»Det har jag inte en aning om. Men för den skull
kan jag nog ha träffat honom. Nå, där ha vi dem.»
Ahlin tog fröken Jahrmanns kappa.
✓Å fan!» sade Heggen. »Så vacker du är i kväll Cesca,
Fin som en liten sandödla precis.»
Hon smålog glatt och slätade kjolen över höfterna —
så tog hon Heggen i skuldrorna:
»Maka dig du — jag vill sitta bredvid Jenny.»
Grucl bevare mig vad hon är vacker! tänkte Helge.
Klänningen var ljust lövgrön — kjolen gick så högt upp,
att den fylliga barmen höjde sig som ur en
blomster,bägare, och sammetslivet fick skimrande guldglans i
vecken; det var djupt nedringat kring den runda, blekbruna
halsen. Hon var mycket mörk; under plyschhattens
bruna klocka ringlade små kolsvarta ormlockar ned på de
skära kinderna, som just för ögonblicket fått färg.
Ansiktet var ett barns med stora ögonlock över de djupa,
gråsvarta ögonen och bedårande skrattgropar kring den lilla
mörkröda munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
