Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
»Jag kommer aldrig att kunna tänka på er annat än
som Francesca — signorina Francesca.»
»Varför inte som fröken Jahrmann för resten. Yi kan
ju dessväre inte tala italienska med varandra, då ni inte
kan språket.» Hon vände sig till de andra. »Jenny och
Gunnar — jag köper bestämt de där korallerna i
morgon.»
»Ja, du brukar ju säga så», menade Heggen.
»Men jag vill ha dem för nitti.»
»Ja, man får nog pruta», sade Helge erfaret. »Jag
gick in i en bod på eftermiddagen, någonstans borta vid
Peterskyrkan och köpte den här åt min mor. Han
begärde sju lire, men jag fick den för fyra. — Tror ni inte
det var billigt?» Han ställde tingesten på bordet.
Fransiska såg föraktfullt på den.
»Den kostar en och en halv på lumptorget. Jag hade
med mig ett par sådana till var och en av jungfrurna i
fjor.
»Mannen i boden påstod att den var antik», invände
Helge späkt.
»Det gör de alltid — när de ser att folk inte förstår
sig på det. Och inte kan italienska.»
»Tycker ni inte den är vacker?» frågade Helge
nedslagen och lindade in den i det röda silkespapperet igen.
»Tjecker ni inte att jag kan ge min mor den?»
»Jag tycker att den är ryslig», sade Fransiska. »Men
jag känner ju inte er mors smak.»
»Gud vet vad jag då skall göra med den?» suckade
Helge.
»Ge den ni till er mor», sade Jenny Winge. »Hon
blir nog glad att ni har tänkt på henne. Dessutom —
där hemma brukar folk tycka om sådant där. Vi som äro
här nere, vi ser så mycket.»
Fransiska grep efter Ahlins cigarettetui, men han ville
inte låta henne få det. De viskade häftigt sinsemellan.
Så slängde hon det ifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
