Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
inte liar det så ställt att självmord är den enda utvägen.
Och jag tror inte att de gamla från de gyllene
illusionernas tid hade det bättre ställt. Yi — de flesta unga, som
jag känner, ha startat utan illusioner — vi blevo nästan
alla kastade ut i kampen för tillvaron innan vi hunnit bli
fullvuxna ens. Ooh vi fick pröva den från början så att
vi lärde oss vänta det värsta. Och så lärde vi en dag att
vi själva i alla fall kunde lyckas att få en del gott ur
det. — Ett eller annat hände, som kom oss att tänka: tål
du det, så tål du kniven. — Får man först lite självtillit
på det sättet, så är det inte någon illusion, som tillfälliga
omständigheter och medmänniskor kan röva från en.»
»Å — omständigheterna — eller slumpen kan vara av
sådant slag att det inte tjänar något till med självtillit,
när de äro starkare än man själv är.»
»Ja.» Hon skrattade. »Naturligtvis — när ett
fartyg lägger ut, kan slumpen göra att det förliser — ett
fel i gjutningen av ett hjul ooh allting springer. En
sammanstötning. Men det tar man inte med i räkningen.
Och omständigheterna får man se till om man inte kan
bekämpa. Man hittar för det mesta på en utväg till sist.»
»Ni tycks vara mycket optimistisk, fröken Winge.»
»Ja.» Hon gick några steg. »Jag har blivit det, sen
jag fått se hur mycket människor verkligen kan stå ut
med — utan att mista modet till att kämpa vidare — ooh
utan att bli försumpade.»
»Det är just det som jag tycker de blir. Försumpade
— eller åtminstone försvagade.»
»Inte alla. Och bara det att någon inte låter livet
förnedra eller försvaga sig tycker jag är nog till att göra en
optimistisk. Yi ska in här», sade hon.
»Det här liknar mera en Montmartrekneipp eller
nånting i den vägen, tycker jag?» Helge såg sig omkring.
Längs väggarna i den mycket trånga lokalen löpte
smala, plyschklädda bänkar. Där var små marmorbord
ooh på disken brann det under två stora nickelkokare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
