- Project Runeberg -  Jenny /
31

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

»Åli — såna här lokaler äro sig väl tämligen lika
överallt», sade Jennj^. »Ni känner till Paris?»

»Nej, jag bara tänkte —»

Han blev plötsligt orimligt irriterad. En sådan där
liten konstnärssnärta, som naturligtvis flackat världen runt
efter eget gottfinnande — vår Herre vete för resten var
de togo pengar till det — fann det naturligtvis lika
självklart att man skulle ha varit i Paris som på
»Dronningen» en kväll. — För sådana var det ingen konst att tala
om självtillit. — En smula kärlekssorg i Paris, som hon
glömde i Rom, det var väl det värsta hon hade prövat.
Och så kände hon sig så förbaskat käck och morsk och
vuxen till att klara hela livet.

Hon var nästan skranglig till gestalten, fast ansiktet
var friskt och hennes färger förtjusande.

Det han kände lust till var att tala med fröken
Jahrmann. Hon var sprittande vaken nu, men helt och hållet
upptagen av Ahlin och Heggen. Under tiden åt fröken
Winge stekta ägg och bröd och drack kokt mjölk till.

»Det var en mystisk publik.» Han vände sig i alla
fall till henne. »Rena förbrytartyper allesammans,
tycker jag.»

»Åja, här är kanske lite av varje också. Men ni skall
komma ihåg att Rom är en modern storstad numera — det
är en hel hop folk, som liar nattarbete också. Och det
här är ett av de få ställen som har öppet så här dags på
dygnet. Är ni inte hungrig? — Nu skall jag ha svart
kaffe.»

»Håller ni alltid på så här länge?» Helge såg på sitt
ur. Klockan gick på fyra.

»Nej då» — hon skrattade. »Bara ibland — då ser
vi solen gå upp och går hem och äter frukost. Nu vill då
fröken Jahrmann inte gå hem i natt.»

Helge visste knappast själv varför han satt kvar. De
drucko någon slags blågrön likör — han blev dåsig av
den, men de andra skrattade och pratade. Namn på män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free