- Project Runeberg -  Jenny /
35

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Det var i alla fall säreget och stämningsfullt med
denna stilla gudstjänst före daggryningen. Grram följde
spänt varenda rörelse av prästen däruppe vid altaret.
Korgossen hängde ett vitt kläde med guldkors över hans
skuldror. Nu tog han monstransen från skåpet över
altaret, vände sig om och visade fram den i ljuset, gossarna
svängde med rökelsekaren; kort därefter strömmade den
skarpa sötaktiga röken över till dem. Men han väntade
förg*äves på musik eller sång.

Fröken Winge koketterade förmodligen litet med
katolicismen, efter hon låg på knä så där. Heggen satt och
såg rakt fram mot altaret — han hade lagt en arm
om Fransiska Jahrmanns skuldra — hon hade somnat och
glidit intill honom. Ahlin kunde han inte se, han satt
bakom en pelare, sov visst för resten han också.

Underligt var det i grund och botten att sitta här med
dessa vilt främmande människor. Han kände sig ensam,
men nu pinade det honom ej. Den kom tillbaka, den
befriande, lyckliga stämningen från föregående kväll. —
Och han såg på de andra — på de två unga flickorna.
Jenny och Fransiska — nu visste han vad de hette, men
inte stort mera. Och det var ingen av dem som visste hur
det var för honom att sitta här — vad allt han nu lämnat
bakom sig, vad han rest ifrån därhemma av smärtfylld
kamp, de hinder han slitit sig igenom, vilka band, som
snört in honom. Och han kände en underlig, nästan
högmodig glädje åt allt, och han såg på de båda kvinnorna med
mild medömkan. En sådan där liten unge som Cesca eller
Jenny, grön och frisk med små tvärsäkra åsikter bakom
sin vita, släta flickpanna. Två friska, vackra unga flickor,
som gingo sin jämna väg genom livet och som då och då
kanske hade en och annan liten sten att röja undan, för
omväxlings skull — men som ingenting visste om en väg
sådan som hans. — Stackare, hur skulle det också gå dem,
om de skulle pröva det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free