- Project Runeberg -  Jenny /
36

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Han for upp av att Heggen rörde vid hans skuldra.
Han blev röd — han hade nickat in.

»Ni har tagit er en lur ni också», sade Heggen.

Ute stodo de höga tysta husen i den grå skymningen

— sovo med stängda luckor genom alla våningarna. Men
på en sidogata skar en pinglande spårvagn fram, en
droska skramlade över stenläggningen och en och annan
förfrusen och sömnig figur masade sig fram på
trottoaren. De veko in på en gata, vid vars slut de sågo
obelisken framför Trinita-dei-Montikyrkan — den stod vit
mot Pincios svarta stenekar. Inte en människa syntes till

— och inte ett ljud hördes utom deras egna steg på
stenläggningen och en liten fontän, som sorlade inne på en
gård — och så långt borta genom stillheten plaskade
springbrunnen på Monte Pincio mot sin stensockel. Och
medan de gingo emot ljudet sköt det upp i honom en fin,
tunn stråle av fröjd — som om hans egen glädje från
kvällen förut väntat på honom däruppe vid det springande
flödet under stenekarna.

Han vände sig till Jenny Winge och han visste inte
av att hans ögon och hans stämma bådo för hans lilla
glädje.

»Här uppe stod jag i går kväll och såg solen gå ned.
Jag tyckte det var så underligt. Jag har nämligen
arbetat på det i årtal. — Jag måste hit för mina studiers skull

— jag skulle ju bli arkeolog, men jag måste undervisa
som lärare från det jag tog förberedande examen. Jag
har ju alltid väntat på den dagen, då jag skulle komma
hit — liksom förberett mig på den. Och så stod jag här

— med ens. — Och det kändes som om jag varit
fullkomligt oförberedd.»

»Ja», sade Jenny. »Det förstår jag så väl.»
»För resten, ända sen jag kom av tåget — såg de där
ruinerna av termerna rakt ovanför — solen över de
tunga gula ruinerna — mitt ibland de flotta nya
byggnaderna med kaféer och kinematografer — spårvagnarna på

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free