Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
III.
»Nå, fick ni brev?» frågade Jenny Winge. Hon hade
väntat i hallen till posthuset. »Nu skall jag visa er
vilken spårvagn ni skall ta.»
»Tack, det var snällt.»
platsen låg vit av solljus. Luften var morgonkall och
ännu ren. Men vagnar och människor vimlade
brådskande ut och in på de trånga gatorna runt om.
»Vet ni, fröken Winge — jag tror inte att jag far
hem — jag är så vaken jag kan bli. Jag har mest lust
att gå ett slag. Men ni tycker väl att jag är
efterhängsen, om jag ber att få följa er en bit på väg?»
»Nej kära då, inte alls. — Men hur skall ni hitta
tillbaka till ert hotell igen då?»
»Åh, pytt, det är ju dager.»
»Ja, för resten, droskor finns ju var som helst.»
De kommo ut på Corson. Hon sade honom namnen
på palatsen — men kom ständigt litet före honom. Ty
hon gick fort och en smula vårdslöst fram mellan de
många människor, som redan voro på benen på den smala
trottoaren.
»Tycker ni om vermut?» sporde hon. »Jag skall in
här och ha mig ett glas.»
Hon tömde det i ett drag, på stående fot vid barens
marmordisk. Helge tyckte inte om den bittersöta
drycken, som var blandad med kinin. Men det var nytt för
honom och roade honom att slinka in på en bar så där i
förbifarten.
Jenny vek in på smala gator, där luften var rå och
däven. Endast den allra översta delen av husväggarna
snuddade solskenet vid. Helge såg sig med uppjagad
klarvakenhet omkring på de blåmålade kärrorna med mul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
