Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
»Nej då.» Han skrattade.
»Jo.» Hon rökte tankfullt. »Jag önskade så mycket
att Jenny och Gunnar ville gifta sig med varandra, men
jag är rädd de gör det inte — de har alltid varit så goda
vänner. Då blir man visst inte så lätt förälskad. Inte
då man känner till varann så väl. Och så äro de i
grunden så lika varandra. Men det är motsatserna som dras
till varandra. Jag tycker det är dumt att det skall vara
så, men det är det nog. Fast nog vore det bättre om
man blev kär i någon, som man var så där besläktad med.
Då skulle inte allt det där onda och sorgliga som
kärleken har med sig komma till. Tror ni inte det?»
»Tänk, Gunnar är från ett fattigt torp nere i
Smaa-lenene. Men han kom till Ivristiania — en faster till
honom på Grünerlöcken tog honom till sig, för de hade så
smått därhemma hos föräldrarna. Då var han bara nio
år, och så bar han omkring tvätt, för hon hade
strykinrättning, fastern, och sen kom han på verkstad. Det som
han kan och vet har han lärt sig själv. Han kan inte
låta bli att läsa, för allting intresserar honom så att han
måste komma till grunden med det. Jenny säger att han
glömmer rent av bort att måla — nu har han lärt sig
italienska så grundligt att han kan läsa alla böcker — vers
också.
Jenny är likadan hon med. Hon har lärt en hel hop
bara för sitt nöjes skull. Jag kan aldrig lära något av
böcker jag — jag får huvudvärk av att läsa. Men Jenny
och Gunnar berättar för mig. Då minns jag det. Ni vet
visst också en vådlig massa — kan ni inte berätta mig
lite om det. Ni studerar ju. Det är det bästa jag vet,
när någon berättar mig saker. Då minns jag det.
Det är Gunnar som har lärt mig att måla också. Jag
ritade alltid som barn — jag hade så lätt för det. Så
träffade jag honom bland fjällen för tre år sen. Jag låg
och arbetade där. Ja, jag kände ju honom lite förut. Jag
knåpade ihop tavlor — förfärligt ordentligt, men inte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
