Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Helge undrade på om det var Gunnar Heggen det
gällde — han hade aldrig kunnat bli riktigt klok på om det
var något emellan de två. Och för tillfället var Heggen,
som Helge hade hört skulle ha ett tämligen eldfängt
hjärta, starkt upptagen av en ung dansk sjuksköterska, som
uppehöll sig i Rom med en gammal dam, som hon skötte.
— Det var denna rodnad, som han fann så underlig —
den liknade henne så föga.
Den aftonen kom Fransiska hem innan han gick. Han
hade sett föga till henne sen jul — men tillräckligt för
att se, att han var henne fullkomligt likgiltig. Det var
inte tal om nycker och barnsligt självsvåld nu mera. Det
var bara som om hon inte såg andra människor längre
— ett eller annat upptog henne fullständigt. Ibland gick
hon rent som i sömnen.
Men han fortfor att uppsöka Jenny i alla fall, både
på den trattoria, där hon brukade äta och på hennes rum.
Han visste knappast själv varför han gjorde det. Men det
var som om han trängtat till att råka henne.
En eftermiddag kom Jenny in i Fransiskas rum för
att leta efter en terpentinflaska. Fransiska tog alltid hos
Jenny vad hon behövde och lämnade aldrig igen det. Där
låg Cesca på sin säng och snyftade hjärtslitande i
kuddarna, Hon måste ha smugit sig upp, ty Jenny hade
inte hört henne komma.
»Men käraste — vad är det — är du sjuk? —»
»Nej. Gå Jenny — kära, gå! Nej, jag vill inte säga
dig det — du säger bara att det är mitt eget fel.»
Jenny såg att det inte tjänade något till att tala med
henne. Då det var tedags gick hon till dörren och
kallade på henne. Tack, hon skulle ingenting ha, sade Cesca.
Men på kvällen — hon låg i sängen och läste — smög
Cesca sig plötsligt in i sin nattdräkt. Hennes ansikte var
rödflammigt och svullet av gråt.
»Kan jag få ligga hos dig i natt, Jenny — jag står
inte ut med att vara ensam, du —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
