- Project Runeberg -  Jenny /
84

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

ut i solskenet på den vita landsvägen. Det var vår i
luften — den brunbleka Campagnan kade fått ett grågrönt
skimmer över sig, ocli tusenskönorna, som stått och
blommat så smått under hela vintern, började att breda ut sig
i silverskimrande fläckar och så började otåliga knippen
av ljusgröna skott på fläderbuskarna, längs gärdena, att
bli större.

Där var lärkor, som hängde och darrade högt uppe
under den blåvita himlen. Och värmen svepte allt som
i en slöja — det låg dis därinne över staden och över de
fula rödgula husblocken, som den hade strött ut över
slätten. Albanerbergen och de vita småstäderna ovanför
skymtade genom dimman bortom akvedukternas väldiga
bågsträckor.

Jenny och Gram gingo före, och han bar hennes
ljusgrå dammkappa. Hon var strålande vacker i en svart
sidenklänning — han hade aldrig sett henne förut i
annat än den grå klänningen eller promenaddräkt och blus.
Det var som en ny och främmande kvinna han nu gick
med. Hon var ju riktigt mjuk och rund om den slanka
midjan i detta glänsande svarta, och så var klänningen
nedringad i en smal djup fyrkant ner på bröstet, och
huden och håret stod bländande ljust — hon hade också på
sig en stor svart hatt; Helge hade sett henne med den
förut, men inte lagt märke till den. Och så det ljusröda
pärlbandet, det tog sig helt annorlunda ut till denna dräkten.

De åto ute i solskenet under de nakna vinrankorna,
som tecknade ett fint, blåaktigt skuggnät på duken. Och
fröken Palm och Heggen hade klätt bordet med
tusenskönor — visserligen hade makaronerna varit färdiga en
god stund, och de andra hade fått vänta tills de två
kommo med dekoreringen. Men maten var god och vinet
utmärkt, och frukten hade Cesca själv sökt ut i staden och
kaffet med. — Och det skulle hon laga själv, sade hon,
för att vara säker på att det blev gott.

Efter måltiden spatserade Heggen och fröken Palm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free