Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
oändligt ensamma och mörka och övergivna ute i den
blonda, tidiga vårens dag.
»Kan ni minnas den första morgonen, som jag var här
nere, fröken Winge? Jag tyckte att jag kände mig
besviken — och jag tänkte att det var för det att jag hade
längtat så mycket och drömt så mycket att allt vad jag fick
se måste bli blekt och fattigt mot mina drömmar. Har
ni lagt märke till när man ligger en sommardag i solen
med slutna ögon? När man öppnar dem äro alla färger
liksom grå och utblekta en stund. Men det är bara
därför att ögonen blivit svagare av att inte ha blivit
använda ett slag — de mäktar inte strax att uppfatta den
mångfald av färger som finns i verkligheten — det första
intrycket blir ofullkomligt och fattigt. Förstår ni hur jag
menar?»
Jennny nickade tankfullt.
»Ja, och det var också på det viset först med mig här.
Rom överväldigade mig. Så såg jag er — ni gick förbi
inig så hög och ljus och — främmande. Jag lade inte
märke till Fransiska då — det var först inne i
vinstugan. Jag satt tillsammans där med er främmande
människor — det var egentligen första gången jag på allvar
var tillsammans med främmande personer — annars hade
det bara varit flyktiga möten på vägen mellan hemmet
och skolan. Ett ögonblick blev jag helt förvirrad av det
— jag tyckte att jag omöjligt kunde tala med folk. Och
så välte det över mig, allt där hemifrån. Jag längtade
nästan hem. — och efter det Rom, som jag hade liört om
och sett på tavlor — ni vet, far —.» Han skrattade kort.
»Jag tyckte inte att jag kunde rå med mera. Bara att
se på tavlor, som andra gjort och läsa vad andra hade
skrivit och plocka ur och ordna om andras arbeten och
leva med diktade människor i böckerna. — Jag kände
mig så förtvivlat ensam bland er alla.
Men så sade ni det där om att vara ensam. Nu
begriper jag det. — Ser ni tornet där borta? — Jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
