- Project Runeberg -  Jenny /
98

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

hon förnekade sina älskade barn, det var småsystrarnas
dockor.

Det var den tiden, då hon ville gå till scenen. Hon
och alla väninnorna voro komplett teatergalna — sålde
skolböcker och konfirmationsbroscher för att köpa
biljetter — afton efter afton sutto de på sextioöresplatser på
borstersta bänkraden. Men en dag råkade hon illa ut då
hon kom att nämna hur hon skulle vilja spela Eline
Gyldenlöve.

Väninnorna gapskrattade. Hon led ju av
fullständigt storhetsvansinne — ja, nog visste de att hon var
in-bilsk, men det här var ändå höjden — jaså hon inbillade
sig verkligen att hon skulle duga till skådespelerska. Hon,
som inte kunde dansa en gång — jo det skulle just vara
skönt att se henne dangla omkring på scenen med sitt
långa, störlika benrangel till kropp.

Jenny hade inte brutit med sina väninnor då heller.

— Nej, hon kunde inte dansa. — Då hon var helt
liten hade mor brukat spela danser för henne och Jenny
hade trippat och nigit och svängt runt efter som hon själv
hittat på, och mor spelade och kallade henne sin lilla
sä-desärla. Så kom hon på den första skolbalen, rent
högtidlig av glädje i en ny, vit klänning med gröna blommor
— å, vad hon mindes den väl. Den var nästan fotsid,
modern hade sytt den efter en gammal engelsk plansch.
Och hon mindes den där barnbalen, och den underliga
styvhet som hon känt i alla lemmar — aldrig sedan hade
den gått ur hennes mjuka slanka kropp, den blev som en
trästock då hon skulle försöka att lära sig dansa på egen
hand. Hon kunde det inte. Hon ville nödvändigt gå i
dansskola, men det blev där aldrig råd till.

Hon skrattade. Det var åt väninnorna. Hon hade
mött två av dem uppe på utställningen första gången,
som hon hade fått en tavla med på den — och så några
berömmande rader i tidningarna. Hon gick där
tillsammans med ett par andra målare, Heggen bland dem. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free