Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
moln och att ta tid och riktning efter solen. Han gjorde
henne förtrolig med djur och växter. Blommorna
tecknade hon och målade med vattenfärg — rot och stängel,
blad och knopp och blommor och frukt. Hennes
skissbok och hans kamera lågo alltid i ryggsäcken.
Hur mycken kärlek och godhet styvfadern nedlagt i
detta uppfostringsarbete kunde hon först nu mäta. Hav
hade tagit en liten skröplig flicka till kamrat och lärt
upp henne, som var så tafatt som en blind kattunge i
begynnelsen. Han som var en berömd skidlöpare och
berg-vandrare bland Nordlands- och Jotunfjällen.
Han hade lovat att ta henne med dit också. Det var
den sommaren då hon var femton år; i den vanskligaste
åldern. Då hade han tagit henne med sig på ripjakt.
Modern kunde inte vara med, hon gick med lillen då.
De lågo på en ensam liten säter under Rondane. Å, hon
hade aldrig varit så lycklig förr, som hon var de morgnar,
då hon vaknade i sin lilla kammare. Hon måste upp och
koka kaffe åt Berner, och han tog henne med på
Rondetopparna och inåt Stygfjället och på fiskturer, och de
gingo ned i Foldalen efter proviant. Och när han var ute
och jagade, badade hon i iskalla fjällbäckar och gick
ändlösa vägar på den höströda vidden eller satt i stugdörren
och stickade och drömde romantiska säterjäntsdrömmar om
en jägare, som starkt liknade Berner, men som var helt ung
och bildskön. Men han skulle berätta som. Berner
berättade om kvällen vid den öppna spisen — om jakt och
fjällvandring och han skulle lova henne gevär och att ta
henne med på obestigna fjäll — som Berner lovade.
Aja. Hon mindes hur det var då hon förstod att
modern skulle ha ett barn. Hur hon kände sig plågad,
skamsen och olycklig vid att se det. Hon försökte att dölja
för modern vad hon kände — helt hade det inte lyckats
henne, det visste hon. Först Berners oro för sin hustru,
då tiden för födelsen nalkades, förändrade hennes
känslor. Han talade med Jenny om det: »Jag är så rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>