Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Jenny. Jag håller så förfärligt av din mor, förstår du.»
Och han talade om hur sjuk Ingeborg hade varit, då Jenny
blev född.
Känslan av det onaturliga och orena med moderns
tillstånd gled bort för henne, medan han talade. Men
också känslan av att förhållandet mellan henne och modern
var något mystiskt och övernaturligt. Det blev
vardagligt och självgivet — hon hade blivit född och modern
hade haft ont för hennes skull, och hon hade varit liten och
behövt modern, och för allt det hade modern hållit av
henne. Och nu kom där ett nytt litet barn, som skulle
behöva modern bättre. Jenny kände sig med ens vuxen
— med sympati både för modern och Berner, och hon
tröstade honom lillgammalt.
»Ja, men du vet ju att det brukar gå bra. Jag tycker
nästan aldrig att de dör av det, du.»
Men i alla fall hade hon gråtit av övergivenhet då
hon såg sin mor med det lilla nya barnet, som tog all
hennes tid och omsorg i anspråk.
Men hon blev förtjust i lillan — i synnerhet då
lill-lngeborg blev över året och var det sötaste, svartaste lilla
tattartroll man kunde tänka sig — och modern hade ett
nytt spädbarn.
Egentligen hade hon aldrig haft någon känsla av att
Bernerungarna voro hennes syskon. De liknade
alldeles sin far. Hon betecknade närmast sitt förhållande till
dem som en mosters — hon kände sig nästan, som en
äldre förståndig moster både för modern och barnen.
Då olyckan kom var modern både yngre och svagare
än Jenny. Hon hade blivit ung igen, fru Winge, i sitt
nya lyckliga äktenskap, och litet trött och medtagen och
litet trög efter de tre barnsängarna så tätt på varandra.
Nils var bara fem månader då hans far dog.
Berner störtade ned en sommar borta bland
Skaga-.stölstinderne och dog på fläcken. Jenny var sexton år
då. Moderns förtvivlan var gränslös; hon älskade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
