Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
man och. hade blivit avgudad av honom. Jenny försökte
att hjälpa modern med vad hon kunde. Hur mycket hon
sjäiv sörjde styvfadern, sade hon till ingen. Hon visste
väl att hon mistat den enda kamrat hon ägt.
Efter realskoleexamen hade hon gått på tekniska
skolan och hjälpt till i hemmet. Berner hade alltid
intresserat sig för hennes teckningar och själv varit den första,
som lärt henne litet om perspektiv och dylikt — allt vad
han själv kunde. Han hade trott att hon hade talang.
Hans hund hade de inte råd att behålla. — De två
små ludna valparna såldes, och modern tyckte att de
borde sälja Leddy också — det var en dyrbar hund. Den
sörjde så sin herre. Men ingen annan skulle ha Berners
hund, när de inte hade råd att behålla den själv >— det
drev Jenny igenom; hon fick för en gångs skull ett
hysteriskt anfall i anledning därav. Och hon förde den själv
en afton ned till advokat Iversnäs, Berners gamla kamrat.
Han tog den med sig åt skogen på söndagen, sköt Leddy
och begrov den bredvid hyddan.
Såsom Berner hade varit mot henne — kamrat och vän
— hade hon försökt att vara mot hans barn. Med
styvsystrarna gick det så, att allt eftersom de växte upp blev
förhållandet mellan dem och Jennsy föga intimt men
mycket vänskapligt ehuru med bestämt avstånd. Jenny
försökte inte heller att närma sig dem. De voro två riktigt
snälla flickor i backfischåldern, med bleksot och små
förälskelser och vänner och väninnor och
danstillställningar jämt och samt — muntra och ändå så indolenta. Men
lille Nils och Jenny hade blivit bättre och bättre vänner
med åren. Kalfatras hade hans pappa kallat den lille
parveln och Jenny fortfor att kalla honom så. Och han
kallade systern Indiana.
Under alla de sista årens trista tillvaro hade
Nordmarksturerna med Kalfatrus varit de enda stunder, då hon
pustat ut. I synnerhet vår och höst, när det var folktomt
i skogen, och hon och gossen sutto och tego — glodde in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
