Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
torn — månskenet där om nätterna. ’ Och det gula, litet
musserande vinet, som smakade eldigt av den vulkaniska
jord, som det grott på.
Hon hade druckit duskål med de nya vännerna och
om natten anförtrodde Fransiska henne hela sitt brokiga
unga liv och kröp till sist upp i hennes säng för att bli
tröstad. Medan hon låg och upprepade gång på gång:
»Tänk att du är sådan! Tänk, i skolan var jag alltid
rädd för dig. Tänk att du är så snäll!»
Och Gunnar var förälskad i dem båda två. Han var
lysten som en ung faun av våren och solen. Och
Fransiska lät honom kyssa sig och skrattade och kallade honom
en tokstolle.
Men hon själv var rädd — inte för honom. Men hon
tordes inte kyssa hans heta röda mun, därför att hon
sporde lust till någonting meningslöst, någonting
berusande och lättsinnigt, som endast skulle vara dessa
timmar, medan solen och våren och anemonerna funnos, och
de voro där — någonting utan ansvar. Men hon tordes
Inte hoppa ut ur sitt gamla jag — hon kände att hon
kunde inte sluta lättsinningt, lättsinnigt — och visst inte han
heller. Hon hade sett litet av Gunnar Heggen —
gentemot andra kvinnor, som han haft små historier med —
han var som de voro, och dock inte alldeles — allra
innerst var han sig själv, en man som var bättre än de
flesta kvinnor äro.
Efteråt hade han lett åt sin egen förälskelse. De
hade blivit vänner — mer och mer. Under den härliga,
fredliga, arbetsfyllda tiden i Paris och sedan här nere
igen.
Men det här med Gram var ju något helt annat. Han
väckte sannerligen inga förvägna begär eller yra lustar
hos henne. Herre Gud — hon tyckte bra om honom. Han
var inte alls dum, som hon först hade trott —- det var
bara att då lian kom hit ned hade han varit liksom
förtryckt. — Nåå, det var ju något, som hon borde kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
