Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VIII - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
förstå. Det var någonting mjukt oeli ungt och friskt hos
honom, som hon höll av — hon kände det, som om han
varit mycket mer än två år yngre än hon. Och det där,
som han sade om att han var förälskad i henne — det var
väl inte annat än en smula överskott av den glädje han
kände över allt detta nya, befriande. Det var nog ganska
ofarligt både för honom och för henne.
De höllo nog av henne — de där hemma — Fransiska
och Gunnar också. Men i alla fall — månntro en enda av
dem tänkte på henne nu i natt. — Hon var inte alls
ledsen att veta att det var en som gjorde det.
IX.
Hon vaknade om morgonen och sade till sig själv;
han kommer nog inte, och det är naturligtvis bäst. Men
då han knackade på hennes dörr blev hon i alla fall glad.
»Men, hör ni, fröken Winge, jag har inte fått någon
mat ännu. — Skulle ni inte kunna ge mig lite te och en
bit bröd?»
Jenny såg sig omkring i rummet.
»(Ja, men här är inte i ordning, Gram.»
»Jag kan blunda —, och så kan ni fösa ut mig på
balkongen», sade Gram utanför dörren. »Jag har en så
förskräcklig törst efter te.»
»Ja ja, vänta lite då! —» Jenny bredde täcket över
flen obäddade sängen och röjde undan på nattduksbordet.
Och hon bytte ut kamkoftan mot sin långa kimono.
i»Så där ja! Var så god! — Sätt er ute på balkongen
då, så skall jag laga till te åt er.»
Hon flyttade ut en taburett och satte fram bröd och
ost. Gram såg på hennes bara vita armar och kimonons
långa ärmar, som fladdrade om henne. Den var mörkblå
med gula och violetta iris på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
