- Project Runeberg -  Jenny /
109

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

flicka, som hette Jenny, och henne tålde jag inte. Sedan
dess har jag alltid tyckt att det var ett fult och simpelt
namn. Jag tyckte det var så orimligt att ni skulle heta
Jenny. Och nu tycker jag det är så vackert, liksom blont.
Kan ni inte höra att det är alldeles ljusblont i klangen.
Jenny — det kan inte en mörk heta — inte fröken
Jahr-mann till exempel. Fransiska passar ackurat åt henne —
inte sant — det är så kapriciöst — men Jenny är ljust och
friskt och klart.»

»Jag har fått det i arv. Det är familjenamn i min
fars släkt», sade hon för att säga något.

»Rebecka! Vad tänker ni er till exempel vid det
namnet?» frågade han om en stund.

»Jag vet inte. Är det inte ganska vackert? För
övrigt lite hårt och skallrande, kanske.»

»Min mor heter Rebecka», sade Helge efter en paus.
»Jag tycker också att det låter hårt.

Och min syster heter Sofi. Hon gifte sig bara för att
komma hemifrån och få sitt eget, det är jag viss på. Är
det inte underligt att min mor kunde vara så förtjust över
att få henne gift — hon själv och min far ha levat som
hund och katt. Men det var ett fjäsande utan all ände
för komminister Arnesen, då min syster och han blev
förlovade. Jag kan inte med min svåger. Jag tror inte, att
far gör det heller. Men mor ...

Min för detta fästmö hette Katrine. Men hon kallades
alltid för Titti. Jag såg att hon satte in Titti i tidningen
också, då hon gifte sig —

Ja, ni må tro det var en dum historia. Det är nu tre
år sedan. Hon vikarierade i skolan, där jag var lärare.
Hon var inte ett spår vacker, men rasande kokett mot allt
vad manfolk hette; och jag hade aldrig förr råkat ut för
någon dam, som gjort sig mödan att kokettera för mig.
Det kan ni nog förstå, när ni tänker på den figur jag
gjorde först när jag kom liit. Och så skrattade hon
alltid — det liksom sprudlade fram ur henne, bara hon rörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free