Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
komligt säker på sin egen begåvning. Och för att
förjaga tvivlet hade hon hållit fast vid att hon var något
annat, helt olika sin omgivning och själv stött den ifrån
sig. Nu, sedan hon hunnit ett stycke på väg och bevisat
fcig själv att hon dög till något, nu hade hon ju blivit
mycket mera tillgänglig och människovänlig. Hon tillstod det
gärna, hon hade aldrig försökt att komma andra till
mötes, varken som barn eller vuxen. Hon hade varit för
högmodig att ta det första steget.
Alla de vänner hon ägt — från styvfadern till Cesca
och Gunnar — allesamman hade de först fått räcka henne
handen. ~,
Och så detta att hon gick och inbillade sig att hon i
grunden var så lidelsefull. Pytt också! Hon som hunnit
till tjuguåtta utan att vara förälskad det allra minsta grand.
Ja, hon måtte väl ha rätt att tro om sig själv att hon
inte skulle göra fiasko som kvinna, om hon någon gång
blev förtjust i en man — sund och vacker som hon var och
med friska sinnen, som hennes arbete och friluftsliv hade
uppövat till mottaglighet. Och till följd därav längtade
hon efter att tycka om någon och bli älskad — att få leva.
Men att gå här och inbilla sig att hon av ren
köttslig begärelse skulle kunna dimpa i armarna på vilken
mansperson, som fanns till hands i ett kritiskt ögonblick —
nej, pass en smula, min flicka, Det var nog bara det att
hon inte ville tillstå att hon gick och leddes en smula
ibland och att hon helt vulgärt skulle tycka om att göra
en liten erövring och att bli lite kurtiserad liksom de andra
småflickorna — det, som hon i grunden tyckte var en
tarvlig åstundan. Det var därför hon gjorde upp för sig
allt det där om livshunger och sinnesåtrå —
slidder-sladder, som männen hittat på, därför att de inte veta,
stackare, att kvinnfolk i allmänhet äro simpla och fåfänga och
dumma, så att de har tråkigt om inte någon man gör dem
sin uppvaktning. Därifrån kom den där fabeln om sensu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
