Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
X.
Jenny ©ch Helge sprungo hand i hand nedför Via
Magnanapoli. Gatan var bara en trappa, som förde ned
till Forum Trajani. På det sista trappsteget drog han
henne till sig och gav henne en blixtsnabb kyss.
»Är du tokig — minns du inte att det inte är
tillåtet att kyssas på gatan här i staden.»
De skrattade båda två. En av de första kvällarna hade
två guardias tilltalat dem på Laterantorget. De hade gått
av och an och kysst varandra under pinjerna utmed den
gamla stadsmuren.
Den sista solglimten snuddade vid bronshelgonet uppe
på pelaren och brann på husväggarna och trädgårdarnas
trädkronor upp efter höjden. Torget låg i skuggan med
sina gamla förfallna hus runt omkring det forum som
blivit utgrävt under gatytan.
Jenny och Helge hängde över räcket och försökte att
räkna de feta lata kattor, som höllo till där nere mellan
de grå pelarstumparna, på den gräsbevuxna tomten. Nu
med den begynnande skymningen kom det så småningom
liv i dem. En röd en, som hade legat på Trajanipelarens
fotsockel sträckte på sig, vässade klorna mot murverket
tog ett mjukt, ljudlöst språng ned i gräset, satte i väg som
en ljusare skugga och försvann.
»Sannerligen tror jag inte det är tjugutre», sade Helge.
»Tjugufem kattor får jag det till —» Hon vände sig
till hälften om och avvisande en vykortsförsäljare, som
kommit fram till dem och anbefallde sina varor på en
rotvälska av alla möjliga språk.
Och hon lutade sig ut över räcket igen och stirrade
tanklöst ned i det skuggade gräset och hängav sig åt den
lyckliga tröttheten efter en lång soldags otaliga kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
